Strategin är här – men var är åtgärderna?

Regeringens uppdaterade livsmedelsstrategi – Livsmedelsstrategi 2.0 – är ett viktigt politiskt ställningstagande som markerar att livsmedelsproduktionen är samhällsviktig och att produktionen i Sverige måste öka. Kött- och Charkuteriföretagen ser positivt på flera delar i strategin: att regeringen nu vill ta en mer aktiv roll, att strategin bygger på konkreta och mätbara mål samt att fokus ligger på ökad robusthet, exportfrämjande och satsningar på svensk kvalitet och gastronomi. Det är också i linje med EU:s nya vision för livsmedelssektorn.  

Men för att de övergripande målen ska bli verklighet krävs nu att regeringens ambitioner omsätts i konkreta, produktionsdrivande åtgärder. I nuläget saknas många avgörande åtgärder. 

Det som saknas – och som måste till för att strategin ska få genomslag: 

  1. Konkreta satsningar för ökad animalieproduktion

Trots att strategin lyfter behovet av ökad livsmedelsproduktion, saknas riktade åtgärder för att vända den nedåtgående trenden inom exempelvis svensk nöt- och lammköttsproduktion. Här efterlyser KCF satsningar på kreditgarantier för ökade investeringar, innovation och marknadsstöd som stärker konkurrenskraften i hela värdekedjan. Regeringen bör ge Jordbruksverket i uppdrag att tillsammans med branschen ta fram en konkret handlingsplan och en långsiktig vision för animaliesektorn. 

  1. Förebyggande smittskydd kräver ekonomiska incitament

Strategin visar att regeringen har insikt om riskerna med exempelvis afrikansk svinpest (ASF) och mul- och klövsjuka. Trots det saknas konkreta förslag för att stärka företagens möjlighet att investera i smittskyddsåtgärder. Förebyggande åtgärder som minskar risken för utbrott är avgörande för att upprätthålla robusthet i kedjan – och skulle dessutom minska statens kostnader på sikt. Här borde regeringen omedelbart ta initiativ till ett investeringsprogram med tydliga incitament. 

  1. Kompetensförsörjningen lämnas utan lösningar

Branschens mest akuta tillväxthinder – bristen på kompetens – adresseras inte tillräckligt. Det räcker inte att generellt hänvisa till behovet av teknisk kompetens. Livsmedelskedjan, från primärproduktion till förädling, behöver människor som kan och vill producera mat. 

KCF har tillsammans med andra aktörer länge lyft behovet av en nationell kompetensförsörjningsstrategi för livsmedel. Regeringen bör bl a omgående: 

  • Säkerställa att det finns yrkesvuxutbildningar inom kött och chark på strategiska platser i landet, inte minst ur beredskapsperspektiv. 
  • Utveckla ett effektivare system för att matcha arbetssökande till livsmedelsjobb, med incitament både för arbetssökande och företag. 
  • Undanta yrken inom slakt, styckning och chark från krav på lönenivå för arbetskraftsinvandring – i dag försvåras kompetensförsörjningen av regeringens restriktiva linje när det gäller arbetskraftsinvandring. 
  1. Sverige måste driva en mer offensiv linje i EU

Sverige måste bli en starkare röst för ökad livsmedelsproduktion i EU. I Livsmedelsstrategi 2.0 nämns EU:s nya vision för livsmedelspolitiken, men regeringen nöjer sig med att beskriva hur Sverige ska förhålla sig till EU – inte hur vi ska påverka den politiken. 

Det är en allvarlig brist. Sveriges ställningstaganden i EU måste utgå från det övergripande målet om en stärkt svensk livsmedelsproduktion och konkurrenskraft. Det gäller i alla frågor som diskuteras inom EU exempelvis hållbarhet, djurvälfärd, statsstödsregler och konkurrensneutralitet. 

KCF anser att: 

  • Regeringen måste driva en tydlig linje för att EU-regler ska gynna, inte hämma, svensk produktion. 
  • Alla svenska positioner i EU:s beslutsprocesser ska analyseras utifrån hur de påverkar svensk livsmedelsproduktion – och förankras och diskuteras med branschen. 
  • Myndigheter ska ha i uppdrag att aktivt hämta in synpunkter från branschen i samtliga frågor där svenska intressen påverkas. 

Sverige har möjlighet att påverka EU-politiken mer än vi gör i dag – men det kräver politiskt mod, strategiskt arbete och en tydlig röst för svensk livsmedelsproduktion. Det ser vi inte i Livsmedelsstrategi 2.0 i dess nuvarande form 

  1. Regelförenkling, mer dialog och ny myndighetsstruktur

Tillväxtverkets senaste undersökning Företagens villkor och verklighet 2023, visar att små och medelstora företag i livsmedelsbranschen ser lagar och regler som det största tillväxthindret. KCF instämmer i detta. Det krävs ett reformarbete för att minska regelbördan, redan när reglerna diskuteras i EU, och förbättra dialogen mellan myndighet och bransch. Men för att myndigheterna och kontrollen ska bli mer effektiv måste vi, som många andra länder redan gjort, skapa en central myndighet för livsmedelskedjan. 

Slutsats: Regeringens signal är viktig – men signaler räcker inte 

Livsmedelsstrategi 2.0 innehåller viktiga ambitioner och rätt anslag – men ord som ”krafttag” och ”växla upp” måste följas av åtgärder som får verklig effekt för företagen i kedjan. Det är i det praktiska genomförandet som strategin kommer att prövas. 

 – Livsmedelsstrategin 2.0 är avgörande för att svensk livsmedelsproduktion ska öka. KCF ser positivt på regeringens ambition, men anser att de konkreta åtgärderna i många fall saknas. Här måste regeringen återkomma skyndsamt med mer konkreta åtgärdsförslag om den svenska livsmedelsproduktionen verkligen ska öka, säger Magnus Därth, vd för Kött- och Charkuteriföretagen. 

Läs hela Livsmedelsstrategin 2.0 på regeringens webbplats: regeringen.se